Azine
Om tidningen Azine
Köpa Azine
Kontakta Azine
Hjälpa till
Annonsera i Azine
About Azine English

Senaste numret
Nästa nummer
Arkiv

Kurser/Skolor
Intervjuer
Forum

ACG
SUA
ACG Göteborg
AmigaGuiden

Annonsörer:
GGS-Data

Sponsorer:
AmigaRulez (Forum)
GGS-Data
WestSide Praetorian
M.Andersson

Försäljningsställen
GGS-Data
Guru Meditation


Senaste Nummer 8 Nummer 7 Nummer 7 bilaga Nummer 6 Nummer 5++ Nummer 4 Nummer 3 Nummer 2 Nummer 1









Vill du ha din banner här?
Skriv till [email protected]!
Välkommen till hela Sveriges Amigatidning.


ACGs maskot

Linux - Del 1, Vad ska man välja?

Linux är ett operativsystem som utvecklats av olika människor runt om i världen och bygger på en mix av kända Unixsystem. Kända Unixsystem är bl.a. BSD, Solaris, AIX, HPUX, SCO m.fl.
Grunden lades av den omtalade Linus Torvalds som skapade kärnan. Linux bygger på en idé om Open-source, dvs. att vem som helst kan utveckla/vidareutveckla mjukvara för Linux eftersom allting som går under Open-source just är.....öppen källkod.

Distributioner

Man kan likna Linux vid ett pågående projekt med flera olika förgreningar som ständigt utvecklas, kallade distributioner. Som exempel på distributioner kan nämnas: RedHat, Slackware, Debian, UltraPenguin, Mandrake, Suse, Redmond Linux m.fl.

Vissa distributioner har specialiserat sig på vissa plattformsarkitekturer, medan andra medger en bredare support för flera olika plattformsarkitekturer.

Linux på Amiga

I en serie artiklar framöver skall jag förklara lite mer ingående om vilka distributioner som finns för Amiga M68K och PPC, installationstips, konfigurering av Xfree TCP/IP och lite grand om andra funktioner i Linux som exempelvis Apache, Samba och Bind.

Tack vare att Amigan är en så pass skalbar plattform med olika processorkonfigurationer och arkitekturkonfigurationer är valmöjligheterna också ganska stora på Linuxsidan.
Jag har provat lite olika distributioner på amigahårdvara, allt från 040/25 MHz till PPC 240 MHz med olika grafikkort och nätverkskort.
Tyvärr är det så idag att något globalt stöd för Amigans PCI-expansionskort Mediator, Grex och Prometheus, inte existerar i en tillfredsställande form. Problemet med att få fram stöd för dessa kort beror till största delen på att tillverkarna inte vill släppa till kunskap om hur just deras PCI-expansioner fungerar och hur drivrutiner skall skrivas för att ta till vara funktionaliteten hos PCI-korten.

Det enda stöd för en PCI-expansion jag har sett och testat hittills är en betakärna för Debian PPC (APUS) som har stöd för Prometheus och Voodoo3.

Vad ska man välja

OK, men vad bör man välja och hur börjar man?

Till att börja med kan man generellt säga att ju snabbare processor man har och ju mer minne man har desto bättre utgångsläge har man.
Linux OS i sig själv är inte speciellt krävande, men om man funderar på att köra Xfree (X Windows) med någon flashig fönsterhanterare skall man vara klar över att det är resurskrävande.

Själv kan jag köra Debian PPC Linux med Gnome Enlightenment på min Amiga 3000 tower som är bestyckad med 96 MB minne, CyberstormPPC 180 MHz, CybervisionPPC grafikkort (Permedia2). Detta fungerar bra och Xfree flyter som det skall även med Enlightenment som fönsterhanterare vilken normalt sett är ganska tung.
Jag skulle inte vilja rekommendera denna installation i M68K version.

PPC-Linux

Har man CyberstormPPC eller BlizzardPPC bör man välja någon PPC-baserad Linuxdistribution och då antingen Debian eller RedHat. Dessvärre ser det inte ut som om RedHat längre utvecklas i PPC-linjen, men Debian är "still going strong" och har just släppt sin 3.0.r0-release som komplett är sju cd-skivor.

Har man dessutom CybervisionPPC/BlizzardvisionPPC-grafikkort som har Permedia2-chipset eller Cybervision 64/3D-grafikkort som har S3 Virge-chipset har man ett mycket bra utgångsläge.

Dessa två grafikkort är inte bara enkla att hantera i Linux på grund av sin historia bakåt på olika plattformar, de är också snabba och medger en bra och fungerande upplösning om man har för avsikt att köra Xfree.

68k-Linux

Tittar vi på M68K-sidan finns det i stort sett bara RedHat att välja på, men även NetBSD som kanske inte är någonting för nybörjaren att ge sig på.
Whiteline Linux är en annan M68K-version som är lite riktad åt Atarihållet, men skall gå att få igång på en Amiga. Dock ser det ut som om Whiteline Linux-projektet har självdött.

Samma sak gäller här med grafikkort att Cybervision 64/3D ger det bästa utgångsläget, men det funkar faktiskt bra med ECS/AGA-läge för text och Merlin Clgen för Xfree också.

Hur man installerar

När det gäller hur och var man skall installera sin Linuxdistribution kan jag bara ge rekommendationer baserade på egen erfarenhet. Generellt kan man säga att en helt egen hårddisk är att föredra dels då Linux använder sig av sina egna filsystem, dels för att separera sin AmigaOS installation från Linuxinstallationen då man tenderar att mecka ganska mycket med Linux vilket kan orsaka plötslig förlust av data och/eller hela partitioner.

Filsystem

Det finns tre olika filsystem man kommer att träffa på under tiden man jobbar med Linux på Amiga: Ext2, Ext3 och Swap.
Ext2 är Linux native filsystem, Ext3 är ett journalbaserat filsystem och troligen inte särskilt användbart på en Amiga och slutligen Swap som är en filsystem för hantering av virtuellt minne.

Virtuellt minne är en finurlig uppfinning för att utnyttja och allokera mera minne än det rent fysiskt finns i en dator genom att använda sk. Swap-utrymme på hårddisk.
Windows är ett bra exempel på detta. I Windows begagnar sig operativsystemet av någonting som kallas för swapfile. Denna swapfile är antingen variabel i storlek eller fast i sin storlek, men finns alltid på disk och upptar utrymme.
Swap-utrymmet används för att kunna hantera flera processer och tjänster som normalt inte skulle få plats i datorns ramminne. De processer och tjänster som får lägre prioritet under gång läggs ner på disk och körs därifrån. Även data mellan olika processhanteringar kan passera genom swap-utrymmet.

Swap-utrymmet är en flyktig plats, dvs. det hanteras precis som ram-minnet. Data kommer och data går. Startas datorn om töms swap-utrymmet.

Partitionera hårddisken

För att förbereda för en Linuxinstallation på sin Amiga behöver man normalt sett endast skapa två partitioner, en Linux native och en Linux swap.
Det verktyg jag finner enklast att använda är HDtoolbox.
På Amigan är det enklast att skapa partitionerna innan man påbörjar installationen av Linux. På en PC gör jag alltid partitionerna inifrån Linuxinstallationen med Linux Fdisk.

Det finns ingen bestämd åsikt om hur stor hårddisken måste vara, ej heller om man endast vill göra en Linux native partition eller flera, men dock måste en Linux swap-partition göras och ett bra riktmärke för storleken på den är att multiplicera storleken på datorns ram-minne med 2,5 (ram*2,5=swap i MB) och får fram swap-partitionens storlek i MB.

Hur mycket disk som behövs för installationen beror helt på vilka paket man väljer att installera.

Paket

Termen "paket" i Linux kan sammanfattas med olika byggstenar mot ett komplett operativsystem. Vilka och hur många paket man väljer att installera är mycket personligt och man bestämmer själv efter vilka behov och avsikter man har med sin Linuxinstallation.
En Linuxinstallation kan bli så liten som 300 MB och ändå fungera, men med begränsad funktionalitet och begränsat användningsområde. Det finns i princip ingen övre gräns för hur stor en installation kan bli.

Man kan återigen jämföra med Windows här. Windows i sig medger inte mycket för användaren att skräddarsy sin installation då det mesta är påtvingade applikationer, funktioner och tjänster. Det närmaste i paketväg man kommer i Windows är Lägg till/Ta bort program, likaså tjänster för nätverket.

Jag personligen arbetar mycket med infrastrukturell kommunikationssäkerhet och prioriterar applikationer som medger management, övervakning och säkerhetssystem för Linux. Det är mycket sällan jag installerar Xfree, i princip endast om jag har nån Motif-programvara som kräver det som exempelvis Checkpoint Policy Editor för brandväggar.

Pakerhantering

Olika Linuxdistributioner har olika sätt att hantera paketinstallation, men gemensamt för alla är att man kan lägga till och ta bort paket när som helst under drift av operativsystemet.

Debian använder sig av s.k. DEB-paket och RedHat använder sig av RPM-paket.
Dessa pakettyper är självuppackande och självinstallerande med ingen eller mycket lite input från användaren. Givetvis finns möjligheten att på alla distributioner ladda ner, konfigurera, kompilera och manuellt installera sourcepaket kompletta med källkod och oftast också manualer, s.k. MAN pages.

På grund av sin karaktär med Open-source finns det mängder av program att ladda ner från Internet i olika former, både som sourcepaket (källkoder som kräver kompilering), DEB, RPM och färdiga binärer.
Många siter tillhandahåller tjänster för automatisk uppdatering av pakethanteringen, exempelvis Debians 'apt-get' som själv kan koppla upp sig mot en Debiansite och uppdatera listan på tillgängliga paket varpå man själv får välja vilka paket man vill installera. Vill man installera DEB paket manuellt på egen hand använder man 'dpkg'.

MAN pages

MAN pages finns bara i Linux och är en sökbar manual för operativsystems olika delar, tjänster, paket och program som finns installerade. På Internet finns också många HowTo´s som beskriver olika program och funktioner och är en utmärkt källa för självstudier.

OK, nu ska vi installera...

Jag väljer att gå igenom installationsprocessen för Debian PPC och vad som behövs för att komma igång med installationen. Vill man istället installera RedHat PPC är det initiala tillvägagångssättet detsamma eftersom båda operativsystemen hanteras av APUS.
Några filer måste initialt laddas ner från: http://linux-apus.sourceforge.net
Vill man ladda ner hela Debian 3.0.r0 som ISO filer kan detta göras från: ftp://ftp.au.debian.org/raid/10/debian-cd/3.0_r0/powerpc/

De filer jag har använt med framgång är följande:

vmapus-2.4.9.lha som är själva kerneln (kärnan)
bh010623.lha som är boothackfilerna (finns också på första Debian ISO´n)
root.bin är installationsverktyget (finns också på första Debian ISO´n)

Båda LHA-filerna skall packas upp i samma bibliotek där man också lägger root.bin filen. Nästa steg är att partitionera upp hårddisken med HDtoolbox.

Skapa två nya partitioner på hårddisken och välj CustomFileSystem för dessa och DosType skall vara enligt följande:

0x4c4e5800för Linux native
0x53575000för Linux swap

Sätt ReservedBlocksStart till 0 (noll) för båda partitionerna. Automount kan vara på eller av, det spelar ingen roll eftersom AmigaOS ändå inte kan se dessa partitioner.

Börja installera

Skriv följande kommando i CLI:

bootstrap --apus -k kernel -r root.bin root=/dev/ram video=pm2fb:mode:800x600-60

Där 'kernel' är namnet på kärnan (kerneln).
Växeln -apus kommer att detektera om det är PUP eller WUP som finns tillgängligt för systemet att användas.

pm2fb: är framebufferserver för CybervisionPPC & BlizzardvisionPPC
virge: är framebufferserver för Cybervision 64/3D
amifb: är framebufferserver för AGA
retz3: är framebufferserver för Retina Z3
clgen: är framebufferserver för Piccolo, Piccolo SD64, GVP Spectrum, Merlin och Picasso II/IV

När installationsverktyget startas kommer ett antal alternativ att visas. Dock skall det tilläggas att detta verktyg är en aning buggigt och allting fungerar inte som det skall på Amiga.

Gör följande steg i rätt ordning för att få upp operativsystemet först. När operativet väl är uppe kan vi sedan använda 'dselect' för att installera de paket vi vill ha.

AKonfigurera tangentbordslayouten
BInitialisera och aktivera swap-partitionen
CInitialisera Linux native partitionen
DInstallera bassystemet (Base System)
EKonfigurera bassystemet (Base System)
FStarta om datorn

Skapa en exekverbar fil eller skriv följande kommando i CLI: Detta skall bli det kommando du hädanefter startas Linux med.

bootstrap --apus -k kernel -v root=/dev/hdb1 video=pm2fb:mode:800x600-60

Där 'root=/dev/hdb1' ersätts med den partition Linux native finns. Man benämner partitioner enligt nedan system.

/dev/hda1Första partitionen på master hårddisk IDE
/dev/hda2Andra partitionen på master hårddisk IDE
/dev/hdb1Första partitionen på slave hårddisk IDE
/dev/hdb2Andra partitionen på slave hårddisk IDE

Konfiguration

När Linux har bootat upp kommer 'installern' tala om att det är dags att konfigurera lite beteenden.

* Shall I enable MD5 paswords? YES
* Shall I install shadow passwords? YES
* Write a password for root
* Shall I create a normal user account now? YES
* Write username and password for a new user
* Shall I remove PCMCIA packages? YES / NO
* Do you want to use a PPP connection? YES / NO

Detta är för dial-up-konfiguration. Har man bredband kan denna del hoppas over genom att välja NO. I annat fall är det troligast att modemet sitter på port ttyS0. Denna konfigurationen kan ändras senare med hjälp av 'pppconfig'-verktyget.

* Do you want to add another source for apt? NO


Välj 'advanced mode' för installation av paket.

När 'dselect'-verktyget körts igång väljer vi det andra menyalternativet 'select' för att välja de paket vi vill installera. Baspaket som är nödvändiga för operativsystemet är redan förvalda.
Man väljer att lägga till eller ta bort paket med tangenterna +/- (plus/minus). I vissa fall kommer dselect att tala om att vissa andra paket måste installeras för att ditt valda paket skall fungera, s.k. dependencies.

Tryck på Enter när alla valen är gjorda och Enter en gång till för att komma tillbaks till huvudmenyn. Välj sedan 'install' för att installera valda paket.

Mer konfiguration

Väl tillbaks till 'installern' har vi endast ett fåtal grejor kvar att konfigurera.

* What type is your mouse ?

Skriv 'bm' och tryck på Enter två gånger i följd.

* Shall I make the Framebuffer device as your default device? YES / NO

Om YES väljs här kommer Xfree att startas upp automatiskt vid uppstart. I annat fall får man starta Xfree manuellt genom att skriva 'startx' i shell (prompten). Jag rekomenderar att svara NO på detta då vi kommer att beröra Xfree och konfigurationen på detta i del 3 av artikelserien.

Svara sedan NO på frågan om muspekarens hårdvarukonfiguration.

När 'installern' är avslutad kommer en inloggningsprompt att synas. Logga in som 'root' här med lösenordet som angavs tidigare.

Avslutning

Skriv 'ln -sf amigamouse /dev/mouse' I shell för att länka muspekaren till /dev/mouse. Kör sedan 'gpm -k'

I nästa del av artikelserien kommer jag att dra igenom vad TCP/IP är och hur det fungerar.

//Johan / [email protected]

Hemsidorna underhålls av Magnus Andersson